På japansk språkkurs i Tokyo

Detta är berättelsen om Mikaels tid på Manabi Japanese Language Institute.

Jag var 24, universitetsstudent och allmänt uttråkad. Detta var ungefär 1,5 år sedan då jag bestämde mig för att nu var det dags för något kul att hända i livet. Detta blev i form av en ettårs språkkurs i Tokyo med Blueberry. Nu sitter jag här 1,5 år senare och uttrycket tiden går fort när man har roligt har hamnat på en helt ny nivå. Jag hade inte tråkigt en enda dag under hela året och tiden flög iväg på ett sätt jag aldrig upplevt förut. Det händer alltid någonting i Tokyo. Jag tänkte dela upp den här reseberättelsen och berätta lite om skolan, boendet, utelivet och lite om att resa runt i Japan.

Min språkskola Manabi

Språkskolan Manabi ligger i fräscha lokaler i sumobrottarstaden Ryogoku, 2 stationer från Akihabara. Skolan följer ett system som fungerar på så sätt att man har klasser med graderingen A till I. Där A är helt från scratch, och I är på avancerad nivå. Varje kurs är 3 månader. När man börjar på skolan får man göra ett placeringsprov som avgör vilken nivå man får starta på. När jag slutade på skolan så gick jag ut E.

Nu jobbar skolan aktivt för att nivåerna och övergångarna mellan dessa kurser ska vara så smidiga som möjligt. Något som för ungefär ett år sedan inte riktigt var fullbordat. När jag gick från B till C kändes det till exempel som att det blev lättare istället för svårare. För att sedan göra ett jätte hopp upp i D kursen. Detta är nog också det enda jag kan peka ut som en brist på skolan under mitt år där men jag tror det redan är åtgärdat.

Vidare till de bra punkterna är lärarna uteslutande bra. Alla undervisar med stort engagemang. Jag förväntade mig innan jag kom till Japan att lektionerna skulle vara rätt så strikta. Men helt i motsats till vad jag trott var lektionerna relativt lättsamma utan att för den delen vara det minsta oseriösa.

Skolan har dessutom en expedition som jobbar med att hjälpa dig med vilka problem som än skulle kunna tänkas uppkomma under din tid i Japan. Allt från visumfrågor till att skaffa deltidsjobb.

Häng med så gör du enorma framsteg

Manabi håller ungefär en gång per månad i en aktivitet. Dessa aktiviteter håller faktiskt oväntat hög kvalité. Allt från resor till Nikko, Fujikyuu highlands, Disney Land till Grillfester och Sumo.

Ett litet tips till de som ska börja på Manabi är att nästan ingen misslyckas på en kurs på grund av slutprovet. De flesta som går om gör det för att de missat på småproven under terminens gång, gjort för få läxor eller har för låg närvaro. Så det gäller att hänga med.

Hur bra blir man då på språket på ett år? Det är ju en sak att plugga språk där man faktiskt kan läsa allting eftersom man använder alfabetet och omedvetet kan uppfatta allt man ser. Att landa i Japan är verkligen som att komma tillbaka till tiden innan man ens lärt sig hur man uttalar bokstäverna. Bara att det inte är 29 bokstäver den här gången, utan flera tusentals tecken. Men väljer att ta det här som exempel. Köpte Final Fantasy 4 på Nintendo DS när jag varit i Japan runt 2 månader. Förstod självklart inte någonting och spelet hamnade längst ner i någon byrålåda. Hittade det när jag packade för hemfärd ett år senare, och på planet hem kunde jag konstatera att jag förstår och läser allt utan att ens tänka efter (allt för mycket). Vilket känns riktigt grymt.

Boende i delat hus i Tokyo, Tawaramachi

Av alla de boendeformer man kan tänka sig i Tokyo hamnade jag i delat hus. Vi var totalt 8 personer med blandade nationaliteter. Nu hade jag riktig tur med folket som bodde i mitt guest house. I början var majoriteten Japaner, vilket hjälpte minst lika mycket som skolan med att bli bättre på språket. Dessutom gav det möjlighet att snabbare lära känna folk utanför skolan. Något jag faktiskt tror skulle varit ganska svårt precis i början om man bott ensam i en lägenhet eller i skolans studentrum. Folk bor dessutom oftast inte alltför länge i sådana här hus så rotationen på människor är hög. Jag bodde på samma ställe under hela min vistelse i Japan. Jag hade eget rum, men delat kök och badrum. Standarden är verkligen inte världsklass men så länge man inte är jätte petig var det helt klart ok. Dessutom arrangerar de delade husen, precis som skolan, en mängd med riktigt bra aktiviteter där folk från alla husen deltar.

Skolans studentrum lät aldrig riktigt tilltalande för mig. Jag kan inte riktigt uttala mig om standarden då jag aldrig var där. Men att bo där skulle begränsa en så mycket till skolfolket att jag inte skulle rekommendera det. Med tanke på språket bor ju dessutom inga japaner där av uppenbara anledningar!

Det roliga livet

Karaoke, Izakayor, Klubbar, Shopping, Arkadhallar, ja det finns inget som inte finns i Tokyo. Lek runt i Shibuya, Roppongi, ha en picknick i jätteparken Yoyogi i Harajuku, shoppa hightech prylar i Akihabara. Man kan helt enkelt leva i non stop action. Problemet kan till och med vara att hitta bromsen ibland. För det är lätt att tappa greppet om pengarna i Tokyo. Nu vill jag inte säga att det är så för alla människor, men det är mer eller mindre uteslutande så för samtliga svenskar jag träffade som studerar på olika språkskolor i Tokyo. Då vi faktiskt för stunden är rätt bortskämda med CSN i jämförelse med i stort sett samtliga koreaner och kineser som ligger och sover på lektionerna för att de måste jobba så mycket som möjligt för att få ihop det. Jag tror faktiskt inte jag träffade en enda svensk som extraknäckte någonstans under hela mitt år. Jag jobbade inte heller någonting under hela året. Det är en av de saker jag faktiskt ångrar. Generellt tror jag det flesta först är rädda på grund av språket, sen när man blivit bättre på den delen tycker man att timlönerna är för låga. För man klarar faktiskt sig lite för bra med CSN så motivationen att jobba är svår att väcka när man hela tiden kan göra något som är mycket roligare. Man går dessutom bara 4 timmar i skolan per dag, så man har mycket fritid att bränna pengar på. Så om jag ska sticka in ett råd så är det nog att man faktiskt ska försöka skaffa sig ett deltidsjobb. I många fall hjälper det ju även att utveckla språket.

Resandet runt

Jag passade på att resa runt så mycket som möjligt i Japan under tiden jag var där. Jag hann bland annat till Okinawa, Hiroshima, Kyoto, Osaka. Tokyo må vara en häftig stad men är man i Japan mer än några månader tycker jag att man definitivt ska ge sig ut en bit i landet. Det finns dessutom inte många spår av gammal japansk kultur i Tokyo om man jämför med städer som Kyoto. Men dessa berättelser hör inte riktigt hemma här. Det här blir mitt bidrag som reseberättelse. Under hela min tid i Japan skrev jag bloggen. Där kan man läsa (eller bara titta på bilderna) om alla resor jag gjorde runt i Japan, plugg, Cosplay som Mario, J-pop konsert, Tokyo Game show 2009, Japansk ravefest, Shibazakura, Fujibestigning och allt annat sjukt som hände. Hoppas det kanske ska ge någon där ute ett skratt. Och om det inte har framgått tillräckligt väl än, så tycker jag Tokyo är den grymmaste staden på planeten.

/Mikael

Skrivit av Mikael. Läs mer om Manabi Japanese Language Institute här.