Blueberrys Hiragana- och Katakanaguide

Välkommen till Blueberrys Hiragana- och Katakanaguide! I denna onlineguide kan du lära dig mer om de japanska skriftspråken.

Om du ska studera japanska i Japan så rekommenderar vi att du börjar bekanta dig med de två grundläggande skriftspråken Hiragana och Katakana redan hemma i Sverige. På många språkskolor är de förkunskapskrav redan på nybörjarnivån och även om de inte är det så blir det mycket att ta in 100 nya tecken när man är ny i Japan och översvämmas av tusen olika intryck. Du behöver inte kunna dem som ett rinnande vatten men en passiv kunskap där du åtminstone kan läsa och förstå en del Hiragana och Katakana kommer att hjälpa dig en hel del när du är ny i Japan. I den här guiden kommer vi att hjälpa dig komma igång med att lära dig Hiragana och Katakana.

Det japanska skriftspråket

Det japanska skriftspråket består av en kombination av huvudsakligen tre olika skriftsystem: Kanji (kinesiska tecken), Hiragana och Katakana. För utlänningar som inte kan de japanska skriftspråken skriver man ibland japanska med vårt alfabet, det kallas då rōmaji.

Japan hade från början inget eget skriftspråk utan det var först i och med buddismens intåg i Japan på 500-talet efter Kristus som japanerna (läs hovadeln) fick ett skriftspråk. Till en början användes endst Kanji (kinesiska tecken) i skrift och skriftspråket var då egentligen en japaniserad form av kinesiska – kanbun. Men från runt 800-talet efter Kristus hade japanerna ur Kanji utvecklat de båda egna skriftsystemen Hiragana och Katakana.

Hiragana tillkom genom att ett helt Kanji-tecken förenklades i mjuk och rund skrivstil samtidigt som det ursprungliga Kanji-tecknets läsning behölls.

Exempel: Na 奈 → な och Ra 良 → ら. 奈良 (Nara) är både en stad och ett län i Japan.

Katakana däremot utvecklades genom att en del ur ett Kanji-tecken valdes ut samtidigt som det ursprungliga tecknets läsning behölls. Eftersom bara en del av Kanji-tecknet valts ut och skrivs som det såg ut i Kanji-tecknet känns Katakana mer kantigt än Hiragana.

Exempel: Ta 多 → タ

Hiragana & Katakana – fonetisk skrift

I motsats till Kanji, där ett tecken har en eller flera betydelser, har inte tecknen i Hiragana eller Katakana någon betydelse utan motsvarar endast olika ljud inom det japanska språket. Till skillnad från vårt svenska språk, där en enskild bokstav kan ses som den minsta ljudenheten, kallas den minsta ljudenheten i japanska för mora. Ett tecken i Hiragana eller Katakana motsvarar en mora.

En mora är ett vokalljud eller ett konsonantljud + ett vokalljud. Ordet Hiragana består exempelvis av de fyra mora hi+ra+ga+na. Totalt finns det 46 grundljud i Hiragana. Av dessa är fem fristående vokalljud (a,i,u,e,o) och tre "dubbelvokalljud" (ya, yu & yo). Utöver dessa ljud är egentligen alla ljud (mora) ett konsonantljud + ett vokalljud (t.ex. ka, ki, ku, ke, ko) samt den ensamma konsonanten n. När japanska talas eller skrivs så följs detta mönster vilket gör att det finns ett begränsat antal konsonantljud och man använder nästan aldrig två konsontantljud efter varandra. Dessutom saknar japanskan helt vissa ljud som vi har i det svenska språket och ljudet för l och r är för en japan bara olika sätt att uttala samma ljud. Det här gör att japanska ljudmässigt är mer begränsat än t.ex. svenska och ett icke-japanskt ord som Volvo blir på japanska ボルボ (bo-ru-bo).

För den som lär sig japanska är det viktigt att känna till och förstå den här rytmen i språket, både i tal och skrift. Varje mora (Hiragana- eller Katakanatecken) ska ges lika mycket tid när de uttalas. Som talare ska du därför inte dra ut på ljud som vi svenskar ofta gör. Det heter inte wasaaabi utan wa-sa-bi och heller inte karaaate utan ka-ra-te! Kom ihåg rytmen! Konsonantljud (k) med vokalljud (v) blir en mora och japanska är kv+kv+kv+kv… Ni-ho-n ga su-ki de-su. (Jag tycker om Japan).

Blueberrys Hiragana- och Katakanaguide

Öppningserbjudande på Lexis i Busan. Tusenlappar att spara! - Läs mer här »