I Rysslands själ är du aldrig ensam

Detta är berättelsen om Pauls tid på Liden & Denz Moskva.

Vissa kallar den kontrasternas stad. För andra handlar det om Rysslands själ. Hörde en gång en liten svensk pojke kalla den för "staden med de knasiga tornen" och det är ju inte alls någon dum beskrivning. Oavsett vilken beskrivning man väljer är det tveklöst att det handlar om något stort och spännande. Om en stad där man kan hitta precis allt som människan har uppfunnit. En stad som har en sån status i sitt land att folk som bor där ibland glömmer bort att det finns andra städer. Moskva.

Det första jag tvingades tänka på när jag kom till Rysslands huvudstad var "folk folk folk". Som västerlänning är det svårt att inte tappa bort sig själv en liten stund när man möter Moskvas centrum för första gången. Allt är så annorlunda, men ändå inte. Man kan nästan bli irriterad över att man inte kan sätta fingret på vad det är. Om man åker till Sahara-öknen så är man rätt inställd på att se öken. Åker man till Mallorca så har man redan drömt om stränderna och havet. Men när man plötsligt befinner sig i Moskva inser man att man egentligen inte är långt hemifrån, men att något är så otroligt annorlunda. Samtidigt inser man att man vet otroligt lite om Ryssland.

Första tiden

Att ta sig in till centrum från flygplatsen är inte det lättaste. Skolans transfer-service rekommenderas, eftersom taxiförarna är kända för att lura av en alla pengar man har.

När jag väl kom till skolan på måndag morgon, kände jag äntligen hur jag suckade av lättnad. Personalen på Liden & Denz är professionella och jättetrevliga. De ordnade allt och fick mig genast att känna mig som hemma. Och redan första dagen får man en liten guidad tur i storstaden. Det går inte att titta nånstans utan att se människor och om man trodde att man känt sig som en konserverad fisk i Stockholms tunnelbana så får man nog tänka om när man varit i Moskva. Jag visste givetvis att Moskva hade fler invånare än Sverige men ärligt talat trodde jag nog inte att man så påtagligt skulle se och känna det.

Det ryska språket är verkligen något speciellt. Den bästa överraskningen var att det faktiskt inte var så omöjligt att lära sig som jag först trodde. Undervisningen på den lilla charmiga språkskolan gjorde det lätt att lära sig förstå det som från början lät som utomjordiska. Och efter tre månaders daglig undervisning kan man faktiskt konversera och förstå det mesta som folk säger. Skolan erbjuder dessutom möjligheter att ta olika statliga examina vid slutet av kursen. Jag passade på att tentera första nivån, som framför allt betonar förståelse av språket. Men att lära sig ryska i Moskva handlar inte bara om att lära sig ryska.

Moskva som storstad

Moskva är en stad som man både måste hata och älska. Ologisk och nästintill ogenomtränglig byråkrati, smutsiga gator och känslan att man kan få allt med pengar och ingenting utan samt ryska medborgares inställning till politik kan vara ganska påfrestande för någon som kommer från Sverige. En gång satt jag en hel kväll och försökte med argument efter argument att övertyga två ryska kompisar om att man självklart måste utnyttja sin demokratiska rättighet att rösta, och att man faktiskt kan förändra sitt land. Efter att jag flera timmar hade pepprat dem fulla med mina åsikter klappade de mig vänligt på axeln, ungefär som man gör med små barn eller gossedjur och sade "Det är så sött att ni svenskar tror att nåt sånt skulle fungera i Ryssland. Ni har så fina tankar". Jag har nog aldrig känt mig löjligare.

Men där tron på demokratin sviktar har ryssarna istället något som vi inte har. Till att börja med är ryssar oerhört gästvänliga. Att släppa in dig som gäst innebär att du blir omhändertagen som en familjemedlem. Och apropå familjen, i Ryssland blir man som svensk uppvuxen med mottot "ensam är stark" lätt avundsjuk på de starka familjebanden och självklarheten hos ryssarna att hjälpa en vän i nöd. Relationerna människorna emellan är byggda av ärlighet och kärlek och att ha en rysk vän innebär att du aldrig är ensam. Därtill sätter den ryska kulturen människan och sitt folks historia i centrum på ett helt annat sätt än vi i Västeuropa är vana vid, där ju kultur snarare är något vi förknippar med en fredagkväll på en teater - en flykt från vardagen till något annat, mer exotiskt.

Och nånstans bland allt det som gör ryssar till ryssar inser man vad det är som är så annorlunda. Vad det är som tilltalar en och får en att känna sig som hemma i detta gigantiska land. Den ryska själen. Den är på nåt sätt mycket renare än vad vi är vana vid. Och på nåt sätt är den samtidigt mycket starkare. Och tills jag har förstått mig på den, kommer jag nog att vilja åka tillbaka dit. Till världens största land.

/Paul AlWindi

Skrivit av Paul. Läs mer om Liden & Denz Moskva här.